Under vinterkriget gick såväl Mannerheims som regeringens åsikter helt
isär om den bästa politiken.
Till slut rekommenderade han ändå att man skulle gå med på Sovjetunionens fredsvillkor,
och började energiskt stärka den nya östfrontens
försvar. När världskriget fortsatte förblev Mannerheim överbefälhavare
även när vinterkriget var slut, trots att denna uppgift i fredstid tillhörde
presidenten. Överbefälhavarens kontaktman i regeringen var industrimannen, general
Rudolf Walden. Han blev även försvarsminister efter vinterkriget.
Vinterkriget hade ökat Mannerheims rykte ute i världen. Främmande makter, bl.a. Tyskland, tog kontakt med honom även i politiska frågor. I Fortsättningskriget erövrade Finlands armé tillbaka de områden som förlorats i vinterkrigets fred samt en stor del av Öst-Karelen. När man förberedde anfallskriget sände Mannerheim sina trupper 10.7.1941 sin berömda Karelska dagorder.
I Högkvarteret ledde Mannerheim kriget enligt ett litet lands resurser, försiktigt. Efteråt tackade man honom för, att Finlands armé inte anföll Leningrad och att Murmansk-banan inte skars av. Han anklagades för att England fick en orsak att förklara Finland krig när Finlands offensiv pågick 6.12.1941.
På grund av Mannerheims inflytande föddes i politiska kretsar en misstanke, att S:t Michel var landets andra huvudstad och att marskalken i själva verket ledde Finland. Problemen med maktutövning under krig, regeringens, riksdagens och överbefälhavarens inbördes styrkeförhållanden har genom årtiondena varit en tvistefråga.
Mannerheim aktade sig för att ge regeringen politiska råd, men trots detta påverkade hans åsikter utrikespolitiska beslut. Det formella ansvaret låg hos civilförvaltningen. Trots detta hade Mannerheim med sin auktoritet naturligtvis kunnat leda Finlands politik under de ödesdigra åren i en helt annan riktning och han hade ett rätt så stort moraliskt ansvar över de beslut som då gjordes.
Under Mannerheims ledning kunde Finska armén blockera sovjettruppernas storoffensiv i juni-juli 1944.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK