Mannerheim fick sin militärutbildning och erfarenhet av krigföring som officer i den kejserliga ryska armen. Denna bakgrund inverkade på hans roll som militär och politisk ledare i det självständiga Finland. Detta tycks ännu idag påverka Finland och kommer att göra det i framtiden.
Mannerheim accepterade aldrig bolsjevikernas revoltion i Ryssland. Han förstod ändå den ryska mentaliteten och kunde sätta värde på Ryssland som stormakt. I frihetskriget var Mannerheim motvillig till att be om Tysklands hjälp för att han ville framhäva finnarnas roll i självständighetsprocessen.
Den ytterst tragiska tudelningen av folket i de "vita" och "röda"
under medborgarkriget kom fram i de starkt motsatta åsikterna om Mannerheim. Han lyckades
ena det finska folket till tappert strid mot en övermäktig fiende när Sovjetunionen
anföll Finland på hösten 1939.
När Sovjetunionen hade inlett sitt storoffensiv på sommaren 1944 behövdes
Mannerheims statsmannaskicklighet. Han kunde som president och överbefälhavare leda
försvaret och leda Finland ut ur kriget.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK