MANNERHEIM - MEDBORGARKRIGET Den svenska brigaden



	Av de svenska frivilliga som kom från Sverige till Finland 1918 bildades en truppavdelning, som kallades för den svenska brigaden.
	De frivilligas utbildning var synnerligen bra. Officerare och underofficerare försökte man, beroende på språkkunskaper och specialutbildning, placera bland staben och i den vita arméns andra trupper. Inom brigaden knorrades det över att man inte fick stridsuppgifter. Det påstods, att den användes som Mannerheims och huvudstabens livgarde. Brigaden deltog i kampen om Tammerfors - till sin storlek ca ett kompani - och led stora förluster. Brigaden förenades sedan med Västarmén, och den deltog synligt i paraden i Helsingfors 16.5.1918. Finnarna tackade dessa frivilliga, också om det förekom språksvårigheter mellan de finsk- och svenskspråkiga. De hade redan i norra Finland fått en egen fana, och de fick en annan i Helsingfors 16.5. I slutet av maj reste huvuddelen av brigaden från Finland och fick ett festligt mottagande i Stockholm.
	Överbefälhavare 1918 \| Högkvarteret 1918 \| Senaten i Vasa \| Hannes Ignatius \| Martin Wetzer \| Harald Hjalmarson \| Ernst Linder \| Gösta Theslöf \| Jägarna \| S:t Petersburgsfrågan \| Förhållandet till Tyskland \| Frihetskorset \| Öst-karelen-frågan \| Nylands dragonregemente \| Granriset \| Finlands flagga \| Den svenska brigaden \| Skyddskårerna \| Jägarkonflikten \| Heikki Kekoni \| Frågan om rödgardistfångarna \| Wilhelm Thesleff \| Aarne Sihvo \| Rudolf Walden \| Luftvapen \| Den röda och vita terrorn \| Den stora paraden 16. 5. 1918 \| Ålandsfrågan \| Monarkin \| Mannerheims avgång

	LEVNADSLOPPET \| SLÄKTBAKGRUNDEN \| UPPVÄXTIDEN \| MILITÄRKARRIÄREN \| FRIHETSKRIGET \| RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 \| I DET CIVILA \| FÖRSVARSRÅDET \| ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 \| REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 \| PENSIONÄRSÅREN \| SPECIALOMRÅDEN \| SÖK