Mannerheims egentliga pensionärsår började först år 1946 då han avgick från presidentämbetet, nästan 79 år gammal.

Han vistades mycket utomlands, mest i Schweiz, mera stadigvarande (från år 1948) på Val-Monts sanatorium. En del av sin tid tillbringade han på Gerknäs gård som han skaffade sig för pengarna han fick som 75-års gåva. Tack vare sitt ämbete var han berättigad till adjutant, men överstelöjtnant Lindeman följde honom inte utomlands.

Också under sina pensionärsår oroade han sig för Finlands, enligt hans åsikt, hotfulla läge, och för att påminna västmakterna om de finska krigens specifika karaktär och svåra situation skrev han sina memoarer.

Om Mannerheims ageranden vid tiden för grundandet av NATO 1948-1949 rörde sig otroliga rykten. Det påstods att han farit utomlands för att bilda en exilregering. Senare talades det om att han skulle ha varit i kontakt med västerländska staber. Man kunde föreställa sig att Mannerheim, med hjälp av västmakterna, förberedde sig att ta makten utanför Sovjets inflytelsesfär. Otvivelaktigt ville Mannerheim andligt verka i denna riktning. Däremot finns det inga bevis för hans intrigerande med de västerländska militärbaserna. De största orsakerna till misstankarna var, att i hans sällskap i Schweiz rörde sig hans krigstida generalstabschef Heinrichs och underrättelsechefen Paasonen. Deras närvaro hade en naturlig förklaring. Heinrichs och Paasonen hjälpte Mannerheim med hans memoarer.

LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN |  FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK