År 1921 gav Mannerheim sitt samtycke till ordförandeskapet för Finlands Röda Kors.

Detta var på professor Richard Faltins begäran, som var Mannerheims klasskamrat, och hade redan verkat som krigskirurg i Japan, i Första världskriget och i Finlands frihetskrig år 1918 och kände alltså utmärkt till det Internationella Röda Korsets verksamhet för att lindra krigets lidanden oberoende av parten.

Faltin hade år 1905 vårdat den febersjuke Mannerheim tills han tillfrisknat efter slaget vid Mukden. Mannerheims syster Sophie var översköterska på samma sjukhus som Faltin och verkade aktivt i Finlands Röda Kors. Man har ansett, att Mannerheims samtycke delvis berodde på, att han ville betona sin opolitiskhet, när det hade uppstått tvister kring honom inom skyddskårsorganisationen.

Mannerheim arbetade aktivt på Röda Korsets byrå (Annegatan 16) under 1920- och 1930-talen, bl.a. när man utrustade en ambulans för Abessiniens krig. Han uppnådde en märkbar ställning även inom det internationella Röda Korset och lyckades 1942 skaffa vitaminer för de ryska krigsfångarna som var i dåligt skick. Sedan vinterkriget var krigsinvalidernas vård och rehabilitering ett viktigt arbetsfält för FRK. Under 1940-talet hade Mannerheim mycket litet tid för organisationens verksamhet, men han förblev dess ordförande ända till sin död 1951.

Främlingslegionen | Finlands Röda Kors | Scoutorganisationen |
Mannerheims barnskyddsförbund | Unionbankens direktör

LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN |  FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK