|
||
Adlandet betyder både att upphöja till adelsståndet, i det svenska riket av kungen, i det ryska riket av kejsaren, samt symboliskt att förädla något. Adelns ursprung hörde på Sveriges område samman med kronans starkt beväpnade kavalleri. Den som fullgjorde bevärad rusttjänst ( eller var redo till det) fick från 1200-talet som belöning skattefrihet eller frälse. Denna status blev ärftlig. Den som adlats kunde sedermera tjäna kronan även inom ämbeten och adeln blev så bestående. På 1500-talet införlivades på europeiskt vis även klasser i den Svenska adeln: till grundadeln dessutom hertigar (vilka var av konungaätter), grevar och friherrar (eller baroner). Adeln som stånd (riddarståndet och adeln) strävade efter att sköta om sina dispenser och sin ställning, och konungen grundade på 1600-talet Riddarhuset att handha dess ärenden. När Finland blev ett autonomt storfurstendöme, grundades även i Finland rätt så snabbt Finlands Riddarhus.
Släkten Mannerheim hade uppnått en friherrelig rang 1768. Gustaf Mannerheims farfarsfar hade upphöjts till greveståndet 1825. Efter detta var släktens äldste och dess äldste manliga ättling greve och grevesläktens (Finska riddarhusets grevesläkt nr 183 ) medlem, när igen de yngre bröderna till släktens äldste (som Gustaf Mannerheim) och yngre släktgrenars medlemmar var friherrar (Finska riddarhusets friherreliga släkt nr 18). Släktens kvinnliga medlemmars tituleringsrang (döttrarnas och gemålernas) fördelades på motsvarande sätt i grevinnor och friherrinnor. Bland folket kallades Gustaf Mannerheim år 1918 ibland greven.
|
||
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK |