Det mellan Finland och Sovjetunionen år 1948 slutna fördraget om vänskap,
samarbete och ömsesidigt bistånd var ett av efterkrigstidens grundläggande dokument
för Finland.
Den politiska linjen som iakttog Sovjetunionens säkerhetsintressen kallades för
Paaasikivi-linjen. Det första utdraget från januari 1945 har dock marskalk Mannerheims
prägel.
År 1945 hade man inte möjligheter till politisk planering. Redan under kriget hade Sovjetunionen slutit militärförbund med de östeuropeiska staterna, så det var förstås naturligt att vänta sig att ett sådant förbund skulle erbjudas också Finland. Sovjetunionen hade redan 1938 och 1939 framställt försvarsförbund. Saken uppdagades, när Finlands militärledning i januari 1945 motiverade nyttan av kustartilleriet, som var under hot att upplösas, också för Sovjetunionen. Kontrollkommissionens ordförande generalöverste Zdanov lät Mannerheim få ta del av det fördrag som Sovjetunionen slutit och Mannerheim skrev ett utdrag till alliansfördrag.
Finlands militärledning gjorde vid detta tillfälle en dygd av det oundvikliga. Om ett fördrag måste fås till stånd, måste man få den största möjliga nytta och dess negativa sidor avgränsade så att de blev så små som möjligt. Ingåendet av alliansfördraget skulle ha fordrat att Sovjetunionen erkände Finlands suveränitet. Med hjälp av detta skulle Finland ha fått till stånd ett slutligt fredsfördrag tidigare och kanske i den nya militärpolitiska situationen reducering av krigsskadeersättningarna och överlåtningen av områden. Mannerheim avgränsade i sitt utdrag Sovjets hjälp, d.v.s trupper till Finland, till sådana anfall, som skulle rikta sig mot Sovjetunionen via Finland. Utgångspunkten var samma tanke som i det slutliga vsb-fördraget, att finska trupper inte skulle transporteras annorstädes för att kriga för Sovjetunionen.
Stalin ville emellertid inte ännu år 1945 fortsätta diskussionerna. Finlands fredsfördrag och självständighet skulle inte ratificeras före allmänna fredsfördrag.
Mannerheim var orolig över Finlands öde även efter att han lämant presidentposten i mars 1946. Han understödde sin efterträdare Paasikivi, men uttalade pessimistiska tankar om Sovjetunionens avsikter. Porkalas bas drog Finland med i kriget mellan stormakterna. Paasikivi blev snart efter det han blivit president motståndare till försvarsallianstanken. Han anklagades för att lyssna på Mannerheims råd.
Efter ratificeringen av fredsfördraget i Paris började Sovjetunionen med allt kraftigare tonfall fordra ett alliansfördrag. Mannerheim motsatte sig alliansen. Då Finlands möjligheter till upprustning , tack vare fredsfördraget, var begränsade och dess stridsduglighet på sätt och vis på förhand förhindrad, kunde landet inte sluta försvarsförbund, som kunde föra landet i krig. Paasikivi motsatte sig fördraget till det sista eller ända till våren 1948.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK