Frihetskrigets vita general var en central märkesman för det Finland som blivit självständigt, en synlig gestalt vid officiella tillställningar, hedersmedlem i många samfund, en drivare av allmännyttiga ärenden och folkets enhet.
Å andra sidan hade de röda svårt att acceptera honom, och först på 1930-talet
började på det hållet synas tecken på att det förflutna glömts.
Vinterkrigets anda vittnade om folkets enhet, och denna enhets nya symbol blev vinterkrigets överbefälhavare, "marsken". Det hedersmärke som grundats i Frihetskorsets riddarorden 1940 för speciellt mod och förtjänstfulla krigsoperationer fick namnet Mannerheim-korset.
Mannerheims
fotografier och föremål som hörde ihop med honom skaffades entusiastiskt, och den
dagorder som han tillägnat Finlands mödrar hängdes upp i varje kyrka.
Även den vänsterinriktade arbetarrörelsen lärde sig acceptera Mannerheim, även om tacken fortfarande förblev reserverade. Mannerheims väg till nationell symbol underlättades av att han hade lyckats hålla sig undan partistriderna. Även den för honom karakteristiska stelheten var ägnad att skapa en respektingivande distans omkring honom. Han var föremål för dyrkan under krigen och ännu länge efter sin död, och den kritik som riktades mot honom har avvisats intensivt.
Som ett tecken på tack och högaktning gavs Mannerheim på 75-årsdagen titeln Marskalken av Finland 4.6.1942. Hans 75-årsdag uppmärksammades ute i världen, speciellt när Tysklands ledare Adolf Hitler anlände för att gratulera honom som en speciell högaktning. Ur Sovjetunionens synvinkel symboliserade Mannerheim finnarnas sovjetfientlighet, man talade om manner-tannerheimare. Dock sammankopplade även Stalin i en prisande ton Mannerheims ärofulla strid med finnarna.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK