Mannerheims vapen var den friherrliga Mannerheim-släktens vapen.
I dess mitt fanns den år 1693 adlade Augustin Mannerheims vapen, som hade sex rutfigurer. I samband med upphöjandet till friherrliga ståndet fick vapnet 1768 fyra fält, vars motiv härstammade från de två första friherrarnas truppavdelningar och deras gemålers släktvapen. I det översta fältet finns två fanor från Dalarna, i det nedre fältet artilleriets emblem (korsade kanoner och fyra kulor) till vänster släkten Funcks vapen malmberget och en stjärna och till höger släkten Söderhjelms vapen en befästning och två stjärnor.
Den svenska Serafimer- och danska Elefantordens ordnar, som Mannerheim fick mottaga år 1919, förutsatte av mottagaren ett vapen och en egen devis. År 1922 valde Mannerheim till sin egen devis: Candida pro causa ense candido (för en ren sak med rena vapen). Mannerheim använde som sitt personliga tecken hellre eller i alla fall oftare en kombination av sitt monogram och sin devis än vapnet.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK