Den franska vetenskapsmannen Paul Pelliot bad 1906 om tillstånd att göra en upptäcktsresa från Ryssland till Kina. Resans längd var planerad till två år och rutten var Tashkent - Kashgar - Kutsha - Lobnor - Shathzhou - Si-an-fu - Ta-tong-fu - Peking.
Målet var vetenskapligt: arkeologiskt men också geografiskt, etnografiskt, språkligt, historiskt och naturhistoriskt.
Enligt den ryska huvudstaben var det på grund av Kinas dåvarande ekonomiska politik mycket viktigt att få reda på det Himmelska Rikets tillstånd, i synnerhet vid gränsområdena. I västra Kina omorganiserades armén enligt japansk modell, så att området skulle kunna koloniseras av kineser och sammanfogas med det egentliga Kina. Också Englands intressen bevakades aktivt på området, och Dalai lama hade fått fly undan de engelska ockupanterna till Östra Turkestan. Med tillstånd av utrikesministeriet och försvarsministern beslöts att använda sig av Pelliots expedition och att få franska regeringens tillstånd att skicka med som "civil" en rysk officer. Han skulle utrustas med redskap lämpade för etnologi och naturvetenskap. Enligt ett annat program skulle han samla in militär kunskap om Kinas västliga och nordliga gränstrakter, om arméns och administrationens reformer samt det allmänna militärpolitiska läget och om marschrutterna från Ryssland till Lanzhou och Peking.
Generalstabens chef Palitsyn valde som Rysslands representant till expeditionen Gustaf Mannerheim. Som orsak angavs att han kände väl Kina, att Pelliot kände honom, att han kunde flera språk, var finskfödd (och kunde alltså använda finskt och inte ryskt pass) och motsvarade helt de fordringar, som i detta sammanhang kunde uppstå. Resan bestämdes slutligen i mars 1906. Mannerheim fick för sin kommendering två års lön i förskott, resekostnaderna från S:t Petersburg till Peking och retur, utrustningspengar samt som lönetillägg 15.000 franc i året. Den finska översten måste därtill samla in resepengar från Finland för etnologiska och arkeologiska forskningar. Resan räckte sedan över två år, och generalstaben rättade sedan felet de gjort i förhandskalkylerna.
Pelliot samtyckte gärna till att en officer från ryska armén slöt sig till expeditionen, men förutom att han fordrade den franska regeringens samtycke, skulle ifrågavarande officer underställas honom gällande alla frågor om rutter och administration. Hans deltagande skulle ordnas så, att det inte skulle väcka tvivel eller illvilja hos de kinesiska myndigheterna. Pelliot bad om stöd och pengar för sin resa; i gengäld skulle han vid resans slut ge ryssarna sådana iakttagelser och resultat som kunde intressera dem.
Mannerheim reste med fransmännen från Tashkent till Kashgar, från juli till oktober 1906. Till expeditionen hörde också kolonialarméns sanitärmajor Louis Vaillant samt fotograf Charles Nouette. Till karavanen togs lokalt folk från Turkestan. Pelliots och Mannerheims förhållande spändes till bristningsgränsen på grund av de förhandsvillkor som rörde ekonomin och ledningen. Enligt Mannerheim var Pelliot snål och till det yttersta mån om sin värdighet som expeditionens ledare. Mannerheim underhandlade sig fri från situationen som underlydande och bildade efter ankomsten till den kinesiska sidan, en egen expedition. Trots planerna träffade Mannerheim inte under två år Pelliots expedition.
Under resan bekantade sig Mannerheim, enligt sitt uppdrag, med Kinas militära situation, förde hela tiden dagbok, fotograferade och ritade kartskisser. Myndigheterna gav mycket frikostigt uppgifter åt honom. Hösten 1908 skrev Mannerheim under en månads tid rent sina anteckingar på ryska ambassaden i Peking, och efter det han återvänt skrev han en utförlig rapport om sin resa och fick presentera den för kejsaren. Grundtanken var att inta Siankiangs och Gansuns provinser och att dela Kina på hälften. Rapporten trycktes 1909 för att användas av den ryska armén.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK