Det första världskriget utkämpades 1914-1918. Som en del av det Ryska kejsardömet var Finland en passiv part i ententens led 1914-1917, när igen de finska självständighetsmännen med hjälp av centralmakten förberedde landets självständighet.
Mannerheim, som tjänstgjorde i den ryska armén ledde till en början den avdelta Gardeskavalleribrigaden, till vilken även Livgardets ulanregemente, Grodnos husarregemente och ett artilleribatteri hörde. Brigaden skyddade 4. Arméns gruppering på Lublinområdet och deltog då i striderna vid Krasnik, Gostseradov, Annopol, Opolen, Hodel-floden och Zagrody-Nezluv, avvärjde i Gardes armékårs leder österrikarnas attack mot Lublin och förföljde dem under storslaget i Galitsien samt deltog då i striderna vid Zhlokievka, Tarnavka, Janov och Pikule-Momonta. Vid staden Opatov skyddade brigaden vid general Delsalis departement i september 1914 en nygruppering av armén vid Visla-flodens högra strand och deltog i slaget vid Sloptov-Klimonotvin.
Mannerheim visade sig vara en stridslysten ledare och fick efter avvärjningssegern i Krasnik 1914 en medalj för tapperhet och S:t Georgssvärdet och S:t Georgskorset.
I oktober-november 1914 deltog Mannerheims brigad i Gardes armékårs led i 9.Armén i striderna vid Ivangorod, Tsharnyjlas-Zvolja, Politshna, Zvolen, Kutshk, Gezin, Leshtshiny, Komork, Piotrkovits, Pintshov, Hraberzh, Pomovits, Vavrzhentshitse och Krakov.
Sedan var Mannerheim befälhavare (fr.o.m. 18.2. g.s. 1915) för 12. Kavalleridivisionen, till vilken hörde Ahtyrs husarregemente, Belgorods ulanregemente, Starobudovs dragonregemente, Orenburgs kosackregemente, Dons batterier och Turkestans bergsbatterier. Han excellerade vid slaget i Opolje i augusti-september 1915 och verkade i flera repriser som tjänstförrättande kommendör för II Kavallerikåren år 1915. Vid försvarsstriden var divisionen i Fundul-Moldavs ställningar i maj-juni 1917. Bevittnandet av storkrigets ödeläggelse och död förändrade Mannerheim. Han utvecklades från likgiltig kavalleriofficer till en ledare av operationer, som kom ihåg vikten av att spara män.
Mannerheim hade 11.12.1916-7.1.1917 befälet över en stor rysk-rumänsk sammanslutning, Stridsgruppen Wrancza. Till den hörde till en början 12. Kavalleridivisionen och en rumänsk infanteribrigad och sedermera två ryska kavalleridivisioner, två och en halv rumänska infanteridivisioner och fyra rumänska kavalleriregementen. Gruppen försvarade vid Transsylvanska Karpaterna en 55 verst lång front och deltog i sex strider.
Mannerheim utnämndes 12.6.1917 g.s. till kommendör för VI Kavallerikåren och deltog i dess led i striderna vid den Rumänska fronten 12.7.-22.8.1917 g.s. Han gav upp armékårens befäl på grund av hälsoskäl 8.9.1917 g.s., och 20.9.1917 blev han överförd till reserven i Odessa som "missanpassad till de rådande förhållandena".
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK