Misslyckandet i Fredrikshamn såg ut att stoppa hans karriär i Finska armén. Trots detta strävade han målmedvetet till att skapa en militär karriär åt sig. Han tjänstgjorde också i Rysslands (1887 - 1917) och Finlands (1918 - 1951) arméer under hela sin karriär.
Mannerheim tjänstgjorde i nästan trettio år som officer vid tsarens armé i militärgraderna från kornett till generallöjtnant. Till skillnad från många av sina kamrater visade han ett stort intresse för sitt yrke.
Sitt första uppdrag som officer hade han i Alexandras dragonregemente i Polens Kalisz 1889-1890.
Den högadliga släktbakgrunden, det ekonomiska stödet från moderns släkt och studieframgångarna öppnade dörrarna till det uppskattade gardesregementet. Han var inskriven vid H.M. keisarinnan Maria Feodorovnas Chevaliergarde 1891-1904.
Mannerheim, som sedan barndomen varit intresserad av hästar, fann en angenäm bana när han blev förordnad till den kejserliga hovstallsförvaltningen (1897-1903). Vid officerridskolan verkade han 1903-1904, bl.a. som chef för mönsterskvadronen.
Under Rysk-Japanska kriget blev Mannerheim assistent till regementskommendören för Njeshins dragonregemente i Mantshurien för att få krigserfarenhet. Detta innebar att bli transporterad från gardestrupperna, men å andra sidan lyckades han excellera sig med sitt initiativtagande och sin energi, så att en karriär inom kavalleriets kommandouppgifter öppnade sig för honom.
Under åren 1906-1908 genomförde han en militär spaningsresa till Kina.
Efter att ha rapporterat om Kina-resan blev han utnämnd till kommendör i Polen, där han tjänstgjorde i 13. Vladimirska ulanregementet 5.1.1909 g.s.-24.12.1913 g.s. och som kommendör för avskilda Gardeskavalleribrigaden 24.12.1913 g.s.-24.6.1915 g.s. Att han räknades till "kejsarens uppvaktning" 5.10.1912 visade aktning.
Under det första världskrigets första år tjänstgjorde Mannerheim som kavalleribrigadens kommendör (1914-1915) och som kommendör för 12. kavalleridivisionen (24.6.1915-1917) i Polens och Galitsiens riktning och senare bl.a. som kommendör för Kavallerikåren (1917). När han i september 1917 flyttades till officersreserven som "oförmögen att anpassa sig till de rådande förhållandena", var vägen till avgång från Rysslands tjänst utstakad. Han bad 1.1.1918 om avsked på grund av Finlands självständighet.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK