Då Mannerheim återvänt från Asien-resan fick han audiens hos kejsaren för att framföra expeditionens resultat och han fick samtidigt tillfälle att be om att få befäl över ett eget regemente.
Hans önskemål uppfylldes i januari 1909. 13. Vladimirska ulanregementet var stationerat i Novominsk i Polen (ca 40 km från Warszawa). Från början av 1911 utnämndes han till kommendör för ulanregementet i Hans Majestäts Kejserliga livgarde som var stationerat i Warszawa. När kejsar Nikolai II besökte Spala jaktslott i Polen, fick Mannerheim den uppskattade utnämningen "general i kejsarens följe". Denna hedersutnämning underlättade åtminstone formellt hans möjligheter att framföra sina angelägenheter direkt till kejsaren.
Polackerna hade blodigt besegrats vid revolterna på 1800-talet, och ryska arméns officerares ställning var inte problemfri. Som finne var hans ställning kanske lättare än hans kollegers, och han kunde berätta att en av hans släktingar hade bott i Polen. Han slöt vänskapsband med polska societeten, bl.a. med Zamoyskis, Potockis, Krasinskis och Radziwills. Hans bästa vänner var grevarna Maurice och Adam Zamoyski samt furste Zdzislaw Lubomirski och hans hustru Marie Lubomirska. Mannerheims vänskap med furstinnan Lubomirska var djup och den återspeglas genom långvarig brevväxling och sammanträffanden.
I början av 1914 blev Mannerheim kommendör över en kavalleribrigad i Warszawa. Från Warszawas jaktklubb for han i slutet av juli för att mobilsera sin brigad, och några dagar senare förklarade Tyskland krig mot Ryssland. Mannerheims trupper kämpade i södra Polen, och han såg den polska huvudstaden förstöras. Warszawa ockuperades av Tyskland.
Efter första världskrigets slut besökte Mannerheim ännu Polen och uppfriskade gamla vänskapsförhållanden.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK