Luftkriget var en viktig del av andra världskrigets stora operationer och i kuvandet av motsidan, då det under första världskriget hade varit bara ett störande moment.
Flygplanens aktionsradie möjliggjorde operationer långt in i fiendeområdet och de
användes i "flottor" om hundratals plan för att öka effekten och försvaga
försvarets verkan. På så sätt riktade sig kriget än mera också mot civilbefolkningen
och förändrades på så sätt till "ett totalt krig". Nationernas hela
befolkning deltog både i krigföringen och genom att vara mål för bombningarna.
Vid början av kriget väckte tyskarnas störtbombare (Stuka) uppmärksamhet för sina precisionsbombningar, men under krigets gång visade sig trots allt högbombfällning effektivare. Av bombräderna var de mest vidsträckta, under slutskedet av kriget, västmakternas bombningar av Tysklands strategiska mål (amerikanska "flygande fästningar" på dagen och engelsmännen på nätterna). Pansarvagnens effektivitet försökte man förminska genom att använda markstrids - eller attackplan (i Sovjetunionen vid namn Sturmovik) och krigsflottornas operationer till sjöss med torpedplan. Jaktplanens inbördes strider och försvarsflyg var en synlig del av detta krig, och de mest framgångsrika "ässen" lyckades fälla 50-100, några få t.o.m. 200-300 av motståndarens plan.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK