(1892-1975), major 1918, överstelöjtnant 1920, överste 1925, generalmajor 1930, generallöjtnant 1935.
Fick sin militärutbildning i finska Jägarbataljonen i Tyskland 1915-1918 samt Sveriges försvarshögskola 1927-1928. Han verkade som befälhavare för Krigsmakten 1933-1939 och svarade för försvaret av Karelska näset som kommendör för Näsets armé nästan ända till slutet av vinterkriget. Österman tvingades avgå när sovjettrupperna lyckades bryta sig igenom Mannerheim-linjen.
Österman verkade sedan som krigsutbildningens överinspektör och infanteriets inspektör 1940-1946 samt som överbefälhavarens representant i Tyska arméns högkvarter 7.2.-20.7.1944. Östermans ställning som befälhavare för militären var svår, när Marskalk Mannerheim som ordförande för försvarsrådet åtnjöt en större auktoritet. När Vinterkriget bröt ut skilde sig Mannerheims och Östermans åsikter om skyddstruppernas stridsaktivitet från varandra. Enligt Österman borde det bästa manskapsmaterialet i armén, vilka användes som skyddstrupper inte nötas ut i denna uppgift.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK