Till skydd för Finlands sydostgräns byggdes tvärsöver Karelska näset en
huvudförsvarsställning under 1920- och 1930-talen.
Till den byggdes av betong ca 200 kanon- och maskingevärsställningar och manskapsskydd.
Det starkaste försvaret byggdes på Summa området, genom vilken den mest hotfulla
anfallsfåran gick.
När vinterkriget började placerade sig de finska soldaterna i december 1939 i ett segt försvar vid huvudställningen, vilken i de utländska tidningarna då gavs namnet Mannerheim-linjen. Det berättas att under hösten hade en grupp utländska journalister bekantat sig med fästningsarbetet och frågat efter fästningsgördelns namn. Då talades det mycket om Frankrikes Maginot-linje och Siegfried-linjen som skyddade Tysklands västgräns. Den unga officeren som guidade dem, Jorma Gallen-Kallela, son till Mannerheims tidigare adjutant, hade då hittat på benämningen Mannerheim-linjen, och när vinterkriget bröt ut förekom detta namn i ett par tidningar, vilka hade haft sina representanter på höstens orienteringsresa.
När sovjettruppernas offensiv stannade av för över två månader, började överdrivna beskrivningar om dess styrka förekomma i Sovjetunionen. Den jämfördes med Maginot-linjen, även om den kvantitattivt hade bara 2 % av den sistnämndas betongverktyg. I praktiken tog de tyska trupperna sedan på våren 1940 en omväg runt Maginot-linjen. Sovjettrupperna lyckades med artilleriuppluckring bryta Mannerheim-linjen i februari 1940 på Summa området, och hela Mannerheim-linjen blev på Sovjetunionens område när kriget slutade.
När fortsättningskriget började 1941 utgjorde Mannerheim-linjen
inget stort hinder för de avancerande finska trupperna, och inte heller i juni 1944, i
samband med Sovjetunionens storoffensiv fördes det långa strider på linjen.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK