När Rysslands inflytande snabbt minskade i Finland märkte Sveriges
regeringskretsar i februari 1918 att det nu fanns ett tillfälle att överföra den
strategiskt viktiga Åländska ögruppen till Sverige.
Med humanitarisk hjälp som svepskäl bemannade en svensk flott-avdelning fr.o.m.13.2 ögruppen, men Tyskland skickade sina trupper dit 4-5.3 och de svenska trupperna sändes hem. Åland förblev således finskt, och i mars skickade Mannerheim en militärlandshövding dit.
Mannerheim var ytterst sårad över, att de svenska myndigheterna genom att hemlighålla fakta hade lockat de finska skyddskåristernas Fabritius' fälttågsexpedition att förflytta sig från Åland till Sverige. Efter krigets slut försökte Sverige ännu få stöd från utlandet för sina krav om territoriell utvidgning. Åland hade demilitariserats med ett internationellt beslut, och därför var den från Finska försvarets synvinkel ett känsligt område, en öppen flygel.
Ålandsfrågan kom länge att tära på Finlands och Sveriges relationer, och Mannerheim glömde inte heller saken. Detta kan ha varit en av orsakerna till, att han under andra världskriget, i stället för något annat område som Sovjetunionen krävde, var färdig att erbjuda Åland.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK