En stor segerparad anordnades i Helsingfors 16.5.1918 för att hedra slutet på frihetskriget. Paradens politiska huvudändamål var att bilda en inhemsk motvikt till tyskarnas inflytande. När de tyska trupperna i april hade erövrat Helsingfors hade södra-Finlands vita visat dem sin tacksamhet i rikligt mått. Man ville ge invånarna i Helsingfors en inhemsk krigstrupp att beskåda. Samtidigt ville Mannerheim påminna om att denna egna armé hade avgjort kriget.
Paraden hade även strategisk betydelse. Mannerheim var förberedd på att krigsoperationer skulle antändas på Karelska näset mot Ryssland. Den största delen av Västarmén koncentrerades till Helsingfors, varifrån dess överföring via järnväg till östgränsen hade varit relativt lätt. Av Östarmén hämtades till Helsingforsparaden enbart enstaka kompanier eller bataljoner. Koncentreringen av trupperna visade sig meningslöst, eftersom Tyskland förhindrade uppkomsten av fientligheter på Karelska näset. I Helsingfors togs den vita armén emot med många bifallsyttringar.
Paraden bestod av marschen till staden, mönstringen, och
förbimarschen. 12 000 man deltog i den. Fem olika musikkårer angav takten till
ankomstmarschen samt truppernas egna musikkårer.
Den vita arméns inmarsch till stan började från Tölö, nuvarande Mannerheimvägen, från nuvarande Bollplanen, Stadion och Djurgårdens idrottsplan och tidigare Böle stations omgivningar. Överbefälhavaren och hans stab red i spetsen; andra trupper hade grupperats i infanteridelar ledda av Västarméns kommendör Wetzer, Karelska armékårsstaben, överste Hjalmarsons stab och generalmajor Linders Savolax-gruppens stab. Efter detta följde artilleriet, dragoner (Nylands dragonregemente) och kavallerijägare. De trupper som deltagit i erövringen av Tammerfors bar som sitt kännetecken på vänstra sidan av huvudbonaden granbarr. För paraden hade man strävat efter att klä bondearmén åtminstone regementsvis enhetligt, men brokigheten i klädseln var avsevärd.
Helsingfors militärståthållare Theslöf och borgmästare J. von Hartman tog emot överbefälhavaren vid slutet av Västra Henriksgatan (Mannerheimvägen), nära det ställe, där Mannerheims ryttarstaty numera finns. Ankomstmarschen fortsatte längs Västra Henriksgatan, Norra Esplanaden och Unionsgatan till Senatstorget. Av trupperna marscherade bara spetsen till Senatstorget, de andra fortsatte marschen till Salutorget, Skatudden och Kronohagen för att vänta. Vid gatorna och ovanför fladdrade rödgula leijonflaggor och blåvita vågrandiga flaggor, vilka hade fåtts till stånd genom att från Rysslands trefärgade trikolor riva bort den röda färgen.
I samband med truppbesiktningen som Senatens ordförande och överbefälhavaren förrättade meddelade överbefälhavaren att de närvarande trupperna hade fått hedersnamnet Finlands Vita garde, Gardes jägarregemente och Karelens gardesregemente. Till det vita gardet skulle höra delar av Lappo, Vörå och Vasa garden.
Efter festgudstjänsten, som hölls i Nikolaikyrkan (senare Storkyrkan och därefter Domkyrkan), tog Mannerheim och regeringens representanter emot paradtruppernas förbimarsch vid Runebergsstatyn på Norra Esplanaden. Jägarnas spetstrupp belönades med rikliga ynnestbevis - med den i Libau 13.2 invigda jägarflaggan - och den av Aarne Sihvo ledda Karelska armékårsstaben. Även Svenska brigaden var synligt framme.
Paraddagen, 16.5., var militärens fanfestdag ända till år 1942 och framtill år 1939
anordnades en parad på denna dag.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK