I Finland drog den av självständighetsmän bildade Militärkommittén in Mannerheim i sin krets och han valdes i januari 1918 till kommitténs ordförande.
Självständighetssenatens ordförande P.E. Svinhufvud utnämnde honom till överbefälhavare för Republiken Finlands armé (16.1.-29.5.1918). I slutet av januari ledde han den s.k. vita armén till seger mot den ryska ockupationsarmén och kriget mot socialisternas kupp. Det var just tack vare hans beslutsamhet som de ryska trupperna i Österbotten till huvuddelen avväpnades 27.-29.1., och regeringens trupper beväpnades med de erhållna vapnen. Då den till Vasa förflyttade senaten hade ont om resurser, fick Mannerheims högkvarter, som under kriget var beläget i Seinäjoki och S:t Michel ett relativt stort inflytande även över många civila ärenden. Oppositionen gnagade på Mannerheims auktoritet.
Även i utrikespolitiken lyssnade man till Mannerheims åsikt, även om senaten var mera redo än han att foga sig efter Tysklands villkor. Senaten befordrade honom i början av mars till general av kavalleriet för att säkra hans ställning som förman i den av Tyskland anhållna undsättningsexpeditionen. Senatens politiska kraft växte när senatens ordförande P.E. Svinhufvud i mars lyckades förflytta sig via Tyskland och Sverige till Österbotten och med sin auktoritet ökade Vasa senatens ledning.
För att betona betydelsen av Finlands egen armé anordnades i Helsingfors jämsides med tyskarna bondearméns segerparad 16.5.1918. I detta sammanhang framförde överbefälhavaren i arméns namn en fordran till senaten att med fast hand styra Finlands "statsskepp". Detta ställningstagande verkade till monarkins favör i den strid om statsform som nyligen hade börjat.
Mannerheim tvingades avgå i maj 1918, eftersom han inte var
överens med finska regeringen om vilken omfattning Tysklands inflytande skulle ha vid
utstakandet av Finlands utrikespolitik och armé.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK