Finlands regering eller senaten tvingades i slutet av januari 1918 att skingra sig, när de rödas uppror inleddes i Helsingfors.

Fyra medlemmar av senaten, vilka hade sökt skydd i Vasa, ställde sig i ledningen för det vita Finlands förvaltningsmaskineri för att upprätthålla regeringsmakten. Senaten i Vasa gav order "som den enda lagliga av Riksdagen valda och befullmäktigade samt till den ansvariga regeringen av Finland". Förvaltningsmaskineriet - länens och kommunernas myndigheter - var för det vita Finlands del i praktiken intakta till senatens förfogande. I Vasa grundades tillfälliga centrala ämbetsverk.

Senatens expedition för militärärenden eller krigsministeriet hade upplösts 1903 och dess ärenden hade överförts till expeditionen för inrikesärenden. I Vasa hade senator Alexander Frey hand om militärärendena. Beslut som hade med armén att göra -- med undantag av de viktigaste allmänna riktlinjerna -- gjordes inom armén. Trots vissa försök lyckades senaten inte i detta avseende stärka sin kraft. I utrikespolitiken körde senaten igenom sin politik och beslöt, att Tysklands undsättningsexpedition som var på väg måste tas emot. Mannerheim hade velat att Finland även i praktiken skulle förhålla sig neutralt till världskrigets parter. När tyskarna kom till Finland var det svårt att betyga sin officiella neutralitet. Enligt senatens förslag utsåg Mannerheim som sin kontaktman i senaten "sin egen man", den förra senatorn, överstelöjtnant Harald Åkerman (20.3.).

Senatens ordförande P.E. Svinhufvud och senator Hjalmar Castrén anlände till Vasa 24.3. efter att ha gjort en lång rundresa från Helsingfors genom Tyskland och Sverige. Ankomsten av senatens ordförande fick tanken om att dess ställning nu skulle förstärkas att spridas runt hela landet. I praktiken försökte senaten påverka kommendörsutnämningarna, men böjde sig för Mannerheims ståndpunkter. Enhälligheten bevarades åtminstone till det yttre.

I april 1918 började de medlemmar av senaten som gömt sig i Helsingfors att vara aktiva igen, och under ett par veckor gav två senater order. Senaten i Vasa tog dock tyglarna, och i början av maj förenades senatsdelarna i Helsingfors.

Överbefälhavare 1918 | Högkvarteret 1918 | Senaten i Vasa | Hannes Ignatius  | Martin Wetzer | Harald Hjalmarson | Ernst Linder | Gösta Theslöf | Jägarna | S:t Petersburgsfrågan | Förhållandet till Tyskland | Frihetskorset | Öst-karelen-frågan | Nylands dragonregemente | Granriset | Finlands flagga | Den svenska brigaden | Skyddskårerna | Jägarkonflikten | Heikki Kekoni | Frågan om rödgardistfångarna | Wilhelm Thesleff   | Aarne Sihvo | Rudolf Walden  |  Luftvapen | Den röda och vita terrorn | Den stora paraden 16. 5. 1918 | Ålandsfrågan | Monarkin | Mannerheims avgång

LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN |  MEDBORGARKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK