Flygmaskinen som krigföringsmedel var år 1918 helt nytt i Finland. Båda parterna tillgrep det i varje fall, när chansen erbjöds. Egentliga luftstrider begicks inte i Finland. Spaningsverksamhet var flygarnas viktigaste uppgift. Emellanåt kastades bomber och flygblad från planen. Bombernas destruktionsverkan var oansenlig, men flygplanen skrämde dock dem som var vid fronten.
De röda hade för egen del inte en enda flygare, men de lyckades få som stöd flygare och plan från S:t Petersburg. Flygplan under folkdelegationen fanns åtminstone i Tammerfors, Kouvola och Viborg.
De vitas flygverksamhet kom igång litet senare än de rödas. De första flygarna från Sverige antecknades för tjänst 24.2. Albatross-planet som de hämtat till Finland anlände till Jakobstad 26.2., men fick motorfel. Före det hann man ta i bruk ett annat plan, som anlänt till Vasa 6.3. Ett plan av märket Morane-Saulnier Parasol, skänkt av greve Erik von Rosen, vilket officiellt har fått äran att vara Finlands luftstridskrafters första flygplan.
De vitas fem första plan hade erhållits från Sverige. Sedan kom det även plan från Tyskland och Ryssland. Med Arcturus-båten kom t.ex. två DFW C.V-plan 24.3. från Tyskland till Vasa. Deras beväpning var två maskingevär och till dem var en bombhängare installerad. De var alltså Finlands första moderna stridsplan. Kort efter att ryssarna stängt Åbo flygfält flög 2. Luftbrigadens chef, kapten Georg Herbert med Shet flygbåten till Åland och övergick där i tjänst hos skärgårdens fritrupp som verkade där. De finska vapenanskaffare som verkade i S:t Petersburg lyckades i början av april övertala en grupp ryska flygare ta tjänst hos de vita. Dessa flög 10.4.-11.4. en Devjatka-flygbåt, två Nieuport-jaktplan och två Nieuport-spaningsplan till S:t Andree. Av planen bildades Karelens armékårs luftfartsavdelning..
Finlands flygtrupper organiserades 10.3., då kapten Hygerth beordrades till deras chef. Flygtruppernas emblem blev von Rosens personliga emblem, ett blått hakkors. Efter erövringen av Tammerfors delades flygtrupperna, liksom armén, i två delar: Den västra flyg-avdelningen och Östarméns II Flygavdelning, till vilken med tiden också införlivades ryska plan och flygare. När de tyska trupperna anlände till Finland bad man Tyskland om expertkrafter även för administreringen av flygtrupperna. Den tyska kaptenen Carl Seber utnämndes till kommendör för flygtrupperna 28.4.
I de vita flygtrupperna tjänade 21 instruktörer och 14 spanare, tillsammans 35, av vilka nio var finländare.
Allt som allt var luftkriget i Finland rätt så obetydligt jämfört med de tusentals plan som flög på världskrigets fronter. Enbart i Tysklands luftstridskrafter fanns cirka 5000 plan. Även i Finland hade planen dock betydelsen av att försvaga eller förhöja stridsmoralen.
LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN | FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK