Den sk. Militärkommittén (eller M.K.), som bildats av ett par finska aktivister som fått officersutbildning hade under hösten 1917 obemärkt utvecklats till ett statsorgan som planerade verkställandet av värnplikt och grundandet av en armé.

Kommittén valde till sin nya ordförande Gustaf Mannerheim i mitten av januari 1918, och denne krävde, att man för effektiverandets skull från kommittéarbete borde gå över till militär ledning. Stabens uppgifter fastställdes 17.1.1918 och följande kväll reste Mannerheim med sina närmaste medhjälpare till Vasa. Överste Martin Wetzer blev stabschef, underryttmästare Hannes Ignatius blev generalkvartermästare, överste W. Holmberg jourhavande general, överste A.G. von Rehausen garnisonschef, bankdirektör A. Hallberg huvudintendent och direktör B.F. Lohman kommunikationschef.

Överbefälhavarens stab, som från och med 19.1. organiserat sin verksamhet till Vasa fick sin modell från Ryska arméns stabsverksamhet, men personresursernas knapphet tvingade att kombinera uppgifter. Bara en del av stabens medlemmar hade deltagit i det första världskrigets strider. För andras del kunde det ha gått över tio år sedan de idkat militär tjänstgöring. Stabens verksamhet kritiserades för civilaktigheten, delvis också för inkompetens.

När ryssarnas avrustning började var staben i Ylihärmä och sedan i Vasa, och efter de första krigshandlingarna stabiliserades högkvarterets verksamhet 9.2. till Seinäjoki för nästan en och en halv månad. Staben i Seinäjoki var belägen i ett tåg, och omkring den byggdes med tiden ett staket av järntrådsnät. På basen av detta började man missaktande kalla den hönsburen.

När Wetzer hade förflyttats till frontkommendör fungerade överste K.E. Berg 5.2.-6.3. som generalstabschef och efter det generalstabsofficer, överste Gösta Theslöf, generalkvartermästare var underryttmästare Hannes Ignatius. Generalstabschefen var inte chef för de andra stabscheferna, även om han i princip borde ha förenklat högkvarterets verksamhet. Generalkvartermästaren ledde operativa ärenden. Han presenterade order som berörde truppernas verksamhet.

Effektiviteten inom överbefälhavarens stab hade förhindrats av bristen på kompetenta generalstabschefer. Detta rättades i viss mån till när fyra svenska generalstabschefer anlände 10-11.2. till Seinäjoki: Kaptenerna Gösta Törngren, Carl Petersén, Archibald Douglas och Henry Peyron. Dessa fick som sin uppgift att planera Högkvarterets organisation. Förutom ryssarna kom nu svenska förebilder att inverka på planeringen. Högkvarteret indelades i fyra delar från och med 16.2.:

• Huvudstaben eller generalstaben, till vilken hörde generalkvartermästarens avdelning (i den fanns fyra sektioner: operativa, spanings-, signal- och topografiska) och personalavdelningen,

• Vapenstaben, till vilken hörde 1. (eller artilleri inspektörens) avdelningen och 2. (eller handvapen inspektörens) avdelningen,

• Etappstaben, till vilken hörde intendenturavdelningen, trafikavdelningen, sanitetsavdelningen, postavdelningen, telegrafavdelningen och polisavdelningen och

• Överinspektionsverket.

Vid omorganiseringen av Högkvarteret blev "jourhavande general" Holmberg chef för personavdelningen. Chef för vapenstabens artilleriavdelning blev överste V.P. Nenonen och för handvapenavdelningen överste von Rehausen. Högkvarterets etappstab skötte stora delar av de ärenden som hörde till den egentliga militärregimen, bl.a. landets inre säkerhet. Till en början tjänstgjorde överste Gösta Theslöf 15.2.-6.3. som etappchef och efter honom major (sedermera överstelöjtnant) Rudolf Walden. För arméns organisation svarade generalmanövrerarens eller övermanövrerarens ämbetsverk. Den leddes av generalmajor Paul von Gerich. När generalmajor N. Mexmontan som i Stockholm hade gjort grundarbetet för aktivisternas militära planering anlände från Sverige, ville man ordna en synlig tjänst åt honom. Han blev 9.3. chef för överinspektionsavdelningen som svarade för inspektionen av de färdiga trupperna och von Gerich övermanövreringsavdelningens chef som svarade för utbildningen.

Högkvarteret flyttades i mars till Haapamäki, i april till S:t Michel och i maj till Helsingfors.

Överbefälhavare 1918 | Högkvarteret 1918 | Senaten i Vasa | Hannes Ignatius  | Martin Wetzer | Harald Hjalmarson | Ernst Linder | Gösta Theslöf | Jägarna | S:t Petersburgsfrågan | Förhållandet till Tyskland | Frihetskorset | Öst-karelen-frågan | Nylands dragonregemente | Granriset | Finlands flagga | Den svenska brigaden | Skyddskårerna | Jägarkonflikten | Heikki Kekoni | Frågan om rödgardistfångarna | Wilhelm Thesleff   | Aarne Sihvo | Rudolf Walden  |  Luftvapen | Den röda och vita terrorn | Den stora paraden 16. 5. 1918 | Ålandsfrågan | Monarkin | Mannerheims avgång

LEVNADSLOPPET | SLÄKTBAKGRUNDEN | UPPVÄXTIDEN | MILITÄRKARRIÄREN |  FRIHETSKRIGET | RIKSFÖRESTÅNDARE 1918-1919 | I DET CIVILA | FÖRSVARSRÅDET | ÖVERBEFÄLHALVAREN 1939-1946 | REBUBLIKENS PRESIDENT 1944-1946 | PENSIONÄRSÅREN | SPECIALOMRÅDEN | SÖK